En låt spelas nu, den har spelats konstant i en timme.
Jag tröttnar aldrig.
Jag kollade ut genom fönstret en dag, där stod den där killen.
Han har en dom på sig.
Han hörs och syns.
Ska spela cool och stum.
Men jag älskar honom mer än ord kan förklara.
Det är som ett slag i ansiktet ibland, men blod är tjockare än vatten.
Är det inte så?