Jag vill inte minnas händer, ögonen eller slag.
Inte dimman och ångesten.
Bundna händer.
Trasiga flaskor och vassa knivar.

Och efteråt. Efteråt.
Blodet på lakanet.
Skärsåren.
Blåmärkena på halsen.

Jag sprang barfota i snö på nätterna den vintern.
Jag tände eldar vid vattnet och brände sedlar,
försökte kväva de skrik som aldrig tystnade.

Alla telefonnummer i den svarta boken som jag alltid sov med under kudden.
För att jag aldrig skille inbilla mig att jag var värd något.
Ett samtal.
Smutsiga pengar på byrån som fick skapa nattens ångesteld vid vattnet.