Jääävlar va irriterad jag är, vill bara slå någon sönder och samman.

Igår när jag gick hem från bussen så gick det en liten pojke framför mig, tror inte att han visste att jag gick bakom honom för han gick och sjöng så sött. Vad kan han ha varit, 7 - 8 år kanske. Det var den perfekta åldern, inga problem eller sånt. Det som var världens undergång då var att ens pinne man lekte med gick av eller att man ramlade av cykeln och skrapade upp sitt knä eller någonting sådant. Men han var söt iaf, sjöng fint och gjorde mig på bättre humör.

Senare på kvällen så åkte jag till östhammar och var där ett tag men sen så skulle jag hem och jag var livrädd att gå hem för det var så jävlans mörkt. Trodde att det skulle hoppa fram en gubbe runt varje hörn jag gick förbi. Hem kom jag iaf, efter typ en halvtimmes gångfärd. Väl hemma så hoppade jag i säng och skulle plugga lite, men släkte lampan och skulle försöka sova istället men det gick ju inte alls. Var helt jävla störd, det kändes som om det var någon annan i rummet också, mer än bara jag. Vem vet, kanske var det så ?

Nu ska jag iaf vara så duktig och göra massa söta bilder i illustrator om det vill börja fungera som jag vill.

Fansjävlabög, vilka nätter man får plåga sig igenom nu förtiden igen då, man blir ju tokig.