Jag undrar när du kommer

släppa taget

låta mig gå,

bli fri.

Du har haft mig

alldeles för länge.

Jag räknar fortfarande mig

som din

och jag vill inget hellre än

att du ska tröttna,

lämna mig.

Överge mig.

Jag vill kunna gå

den lyckliga vägen

utan att du alltid

drar ner mig igen.

Jag känner hur ett steg framåt

alltid leder till att jag halkar tillbaka.

Du står alltid där

bakom hörnet,

kikar fram,

kastar dina skuggor över mig

som för att visa

att makten är i dina händer.

Jag är bara en bricka i ditt spel.