"Men du är den enda som jag kan ogilla och tycka är bra dryg men ändå bara gilla och känna att dig vill jag inte vara utan! <3"

Jag kan göra en bok av söta sms som jag fick av honom, han som jag nu saknar så att jag tror att jag ska gå sönder. Jag skulle nog också kunna skriva hur mycket som helst om honom. Om Robert. Men jag tror han skulle bli lite, fundersam eller allmänt sur.
Men det är verkligen sant, man uppskattar inte det man har förän man är så jävla klantig och tappar den personen.

"För att vi vet innerst inne att vi gillar varandra o vi kan inte vara ifrån varandra utan o sakna varandra :)"

Vissa dagar går det bra, jag ler och är allmänt överlycklig.
Men you know what folket? Det är bara fejk.
För den jävla saknaden jag har, är inte rolig.
Den är sjukt jobbig och påfrestande, nätterna tror jag är värst.
Då jag ligger och läser massa söta sms, då inser jag att du var helt jävla perfekt!

Ingen jävla människa kan ersätta dig som du nu verkar tro.
Robban, jag saknar dig!