Nu är jag hemma igen, grymt skönt!
Har ändå haft det awesome i Sthlm också men there is no place like home som sagt.
Dock mår jag som ett rövhål just nu, ont i halsen, mår illa, besviken och allmänt let down liksom.
Hatar den här känslan av att inte räcka till, man snubblar liksom till lite på mållinjen.
Från och med nu är det verkligen trust nobody som gäller, hard as stone tror jag att det får bli framöver.
Då slipper man få den här klumpen i magen som man inte kan få bort.

Nu ska jag lägga mig och deppa lite i sängen och försöka tänka på någonting bra.
Önska mig lycka till!