Det här med att vara tjej alltså...
Jag vet inte om jag ska tacka mamma och pappa för att jag blev tjej vissa gånger eller om jag ska hata dom för att jag blev en hemsk dotter 1 gång i månaden? Jag tror att dom tycker om mig ändå, eller jag hoppas det iaf.
Men det finns fan ingenting värre än att ligga i sängen och kvida av äcklig jävla mensvärk, inte kunna leva ett normalt fungerande liv under en vecka för att man typ kreverar så fort man rör sig.

Nu tänker jag älska och hata mitt liv lite medans jag tittar på Never back down och dör av min mensvärk, så det så!